ELIN HEDBRIS

Dom senaste månaderna har mitt liv fått en liten twist, Tobias och fotboll... Jag har nog inte kollat på så mycket fotboll som jag gjort dessa månader. Om Tobbe inte spelar är det match på tv och är det inte de hör jag samtal om just fotboll. Och jag som tycker det är kul när Sverige spelar VM, eller nja kanske inte. Dom bara förlorar ändå.

fan... Nu bloggar jag t.o.m om det, vad händer? Fast... Jag börjar finna det underhållande, för att se Tobbe göra någonting han tycker är kul kan väl inte vara annat än underhållande? Och tanken på att han just i detta nu, i spöregnet tränar får mig att känna en gnutta skadeglädje. "skadeglädje är den ända sanna gjädjen." Eller!?

I lördags lekte jag även sportfotograf och just för att jag är så insnöad på fotboll, ska ni allt få se på lite bilder! 


#10, min bara min Tobias!

Klassfest, ikväll eller ska man säga nu?
Jobbar imorgon, vem bryr sig? Nu drar jag.

Plåga... Denna plåga, jag har fruktansvärt ont i höften och jag har ingen aning om varför. Nu vet jag iaf hur en kärring känner sig när hon går gatan fram. Idag fick mamma för sig att vi skulle ut och gå i Borro skåra trots min värk, hon tröttnade liksom på alla gamla vanliga rundor här hemma.  Så vi föste in hundarna i bilen och åkte. Borro Skåra är ett berg som delats i två, antagligen under istiden. Så nu är det som en lång gång rakt in i ett berg med en början och ett slut, riktigt fascinerande. För en naturare iaf hehe, om man nu kan kalla mig de. Men hela promenaden var mysig och kameran var självklart med mig så här kommer lite bilder.

Befinner mig just nu i min säng och lyssnar på Winnerbäck. Den där Lars har hittat till mig denna sommaren, jag kanske kan tacka tre konserter på Peace and Love men jag vet inte. Han är väldigt underbar att lyssna på allt från tempo låtar till sjuka ballader. Just nu spelas "Hon kommer från främmande vidder", bra låt att varva ner till så här efter första skoldagen. Tänk idag började jag skolan efter ett sommarlov för sista gången. Det känns inte annat än sjukt, dock känns det nog mer sjukt att inte gå dit. Men det vill jag inte tänka på nu. Jag är faktiskt ganska pepp på trean, fast det kanske inte verkade så när jag kom hem idag. Stupade i soffan och somnade eller okej, jag åt först. Äta bör man annars dör man.

Men första skoldagen idag var helt okej. Vi fick en ny kille i klassen, Albin och det verkar inte vara något fel på honom en riktigt schysst kille! Har även haft min första Spanska steg 5 lektion... och det kan vi ju diskutera hur det gick, hoppas det var sommarlovets fel och inte min okunnighet. Men vi får se vart detta året ska ta vägen, på Torsdag ska vi snacka ihop oss i klassen om Ayia Napa och allt sånnt där som måste fixas. Detta kommer bli bra, riktigt bra!

Gårdagen, vart ska jag börja?
 
Hanna, Nathalie och Karin hade fixat till en skyhelvetes fest. 125 pers, mat, bordsplacering, liveband och bar. Mina bordskamrater kunde inte blivit bättre, Frida mitt emot och Filip och Alex två mycket trevliga killar. Efter maten började bandet spela och dom öppnade med Håkan Hellström, då var jag glad. Sen blev allt bara galet dans, lekar, mycket alkohol, ömma fötter och tappade naglar. Det var en mycket lyckad kväll och ett himla bra avslut på sommarlovet för på Tisdag böjar skolan igen... Det känns så långt borta, trean, projektarbete och studenten men egentligen ligger det precis framför fötterna på mig. Det är så sjukt att jag inte fattar det själv.

Men en sak jag vet, det kommer bli ett av dom bästa åren i mitt liv med fester och allt annat som hör till!

Har jag sagt att han är bäst och att han är underbar på alla sätt? Aja, nu har jag det iaf.
Tobias Larsson, gah finner inga ord mer än att Jag älskar dig!
Bilden är förövrigt Amandas och är från den 14 agu när vi var och käka på
Zorba med massa trevliga människor!

Av någon underlig anledning är jag jätte glad, eller man kanske ska säga lycklig? Jag vet inte. Det finns så många små saker som kan göra en glad, nya kläder, Tobbe, ny frisyr, underbara vänner, jadu jag kan hålla på i evigheter men då skulle nog detta bli ganska tråkigt att läsa. (kanske det redan är... men men ;) ) Dock är det fredag, snart kväll och jag har ingen aning om vad jag ska göra och det suger en aning...

nu blev detta väldigt ointressant...

Men en sak som är säker imorgon är det utgång som gäller, ska tydligen på feta 18-årsfesten i Galtabäck. Mat, bar och trevliga människor, det kan nog inte annat än sluta bra.


och jo, på tal om ny frilla. Jag har skaffat mig en, hellugg och allt.

 

Jag känner ångest, när var det jag använde min kamera på riktigt sist? hmm.. kan knappt minnas när, hemskt. Men jag har verkligen noll insperation, vill fota någonting annorlunda, någonting speciellt. Jag vill lära mig att redigera, jag vill så mycket. Jag har lite små ångest över det här. Jag som kunde vara ute i timmar, eller ja. Jag och min kamera, min älskade kamera.

jag har ändå fått ihop en del bra bilder...

Att min bror flyttar hemifrån imorgon känns sjukt, har inte riktigt fattat det. Fast att det står minst 100 olika väskor och lådor där nere. Eller ja, 100 är kanske att ta i men det känns så. Lillebror... lilla lilla lillebror, hur ska du klara detta? Det kommer bli en intressant period att följa. Johan och två killar till i en lägenhet, hur ska detta sluta?
Sen har jag alltid trott att det var jag som skulle vara först att flytta, ni vet. Störst först.  Mamma berättade innan att hon flyttade ihop med pappa när hon var lika gammal som mig. Liksom att jag skulle flytta ihop med Tobbe finns inte på hennes världskarta, eller ja inte på min heller... men vem vet? Det är tiden som får avgöra det.

Men jag vet att johan kommer klara detta, även om man inte kan tro de. Men lillebror, gör som jag skulle göra och inte tvärtom. Du kommer klara detta galant, eller?


Min bror i målet.

Har vart helt piss i motvind hela dagen. Men att få ligga ifred och läsa världens bästa bok får en att må lite bätte, att villja ha förmågan att kunna läsa fortare för att veta vad som händer mitt i stundens hetta. Det blir som en rus genom hela kroppen, nästan som att vara kär. Nä nu gick jag för långt, men nästan inte. " När vi båda andas" som boken heter är den fjärde i Twilight-serien. Egentligen vill jag bara ligga inne och läsa och försvinna för en stund men det är svårt när Tobbe knackar på min dörr eller när ska jag spöa Jonte, Sofia och Rasmus på minigolf... eller ja, i min drömmar iaf.

Just nu är humöret på topp, håkan spelas på högsta och snart kommer det förstöras när jag sätter mig på den där saken htl kallar buss. Undra... är den sen, är det svinkallt/varmt på bussen idag? hm...

Någonting jag har problem med är att hålla i pengar. Ibland är jag hur snål som helst, men när jag väl köpt en grej rulla det bara på och sifforna på kontot blir bara mindre och mindre. Tex idag jag skulle bara till körskolan sen köpa present till min bror, det blev plötsligt en himla massa mer. Skor, linne, leggins och smink sådant jag verkigen inte behöver... eller jo det gör jag visst de. Man måste mata sin garderob, tänk den kan få lågt blodsocker och skrika på en. Det vill man ju inte vara med om.


helt ny Elin. Kavaj från Zara, linne och leggins från BikBok och älsklings skor från Fred Perry.

Jag har införskaffat mig lite mer än så... ^^

I fredags och lördags var det strålande sol och jag hoppades verkligen att det skulle hålla i sig, hålla i sig tills jag äntligen var ledig. Men nehe? Just nu öser regnet ner och det är säkert kallt ute också, Absolut inte okej.
Sen att min hals känns tjock och värker är heller inte speciellt okej. Idag är nog min klago dag, dagen jag inte orkar göra någonting och vill helst ligga i sängen hela dagen. Men nehe, snart ska jag iväg till körskolan och sätta igång med teorin. Inte direkt sugen, men som man säger, det är bara att bita i det sura äpplet och göra det.

och imorgon fyller min kära bror 16 år och om en vecka flyttar han hemifrån. Jag som trodde att jag skulle vara den första att göra de?

Igår tillbringade jag min sista dag på Ge-kås för denna sommaren. Dock öppnar dom sina armar för mig i höst också, klagar inte. Jobb betyder pengar, pengar betyder Ayia napa.

Men gårdagen var jag tvungen att fria med kalas. För det var någonting jag var, kalas. Jag, Frida, Elin, Lina och Rebecca började hemma hos mig för att sedan dra oss mot stan.  Som vanligt blev det bara en massa gå fram och tillbaka, för in kommer jag inte. 18 års-dagen är mer efterlängtan än någonsin, körkort och allt annat som hör myndigheten till. Men gårdgen var lyckad och jag stupade i säng på hajvägen med världens mysigaste pojkvän brevid mig. Huvudet
känndes mycket lättare imorse just bara för att jag vaknade upp brevid Tobbe, det är nog en av dom bästa känslorna som finns, just att bara vakna upp brevid honom.

Nu är det två veckor kvar tills allt drar igång igen. Trean... shit. Ett år kvar, vad ska man göra sen, efter studenten? jadu... jag har ingen aning, men jag vet iaf att det kommer att lösa sig för av någon anledning gör det alltid det. Under mina två sista sommarlovs-veckor vet jag inte vad som händer, men bra kommer det att bli.

lite bilder från gårdagen, låter dom tala för sig själva.

En månad?

jo, en månad har jag gått sida vid sida med min Tobias, känns dock som ett år. Att beskriva Tobbe är något jag funnit svårt ända sedan jag träffade honom, tolka det hur ni vill med jag gör det positivt. Han är underbar på alla sett, helt felfri. Alla har sina brister... jo eller hur? Men så säker jag k'nner mig på honom har jag nog aldrig gjort på någon annan.

Tobias Larsson, hur kan du vara så perfekt?