Tysnad
Tänk att verkligen inte ha någon att prata med, ingen som lyssnar och veta att det är just mig dom pratar om när man går förbi Jag har skuldkänslor, alla borde ha de. Men vi försökte, visst gjorde vi men vi kunde gjort så himla mycket mer. Det kunde vi verkligen. Jag har verkligen tänkt på detta hela dagen och kan verkligen inte släppa de. Sen att veta att du inte kommer tillbaka på ett bra tag får iaf mig att må änu sämre, att höra någon berätta det med gråten i halsen gör inte skuldkänslan mindre precis... Jag vet att detta jag skriver inte når fram dit jag vill att det ska, men jag hoppas verkligen att det finns någon chans, någon chans att vi kan göra saken bättre. Fast det kanske inte är det lättaste. Varken för dig eller för oss.
Kommentarer
Trackback
